söndag 21 september 2014

Hur hade det blivit om Humle hanterats som henkatt? Hmm...

Sånt jag har funderat på, som nog skulle vara väldigt kul att forska på:

1. Hur svenskar framställs i populärkultur runt om i världen, t ex i filmer och låtar. Jag kommer att tänka på när de kollar på Pippi Långstrump i Gilmore Girls, den svenska familjen i "Desperata husfruar", den svenske kocken i Mupparna. Det är ju alla amerikanska exempel ch för sig. Hur ser det ut i andra kulturer - hur framställs svenskar där?


Hittade inte just det klippet jag tänkte på, men här är när personer ur serien Gilmore Girls sjunger Pippi Longstocking-sången.

2. Varför urinblåsan på vissa personer tycks bli starkt påverkad av om personen vet att toalett rätt snart finns inom räckhåll? Det händer mig ofta, till exempel då jag är ute på promenad och på väg hem eller åker bil till något ställe som kan har WC. 

Hur är hjärnan ihopkopplad med urinblåsan? Hur påverkas systemet av yttre intryck/stimuli? Borde ju bli ett tvärvetenskapligt ämne, mycket intressant!

3. Hur barn till personer med personlighetsstörningar, tex psykopati (egentligen heter det antisocial personlighetstyp) eller borderline, upplever sina föräldrar och hur de (barnen) mår själva.
         
Här är en förening för vuxna barn till narcissistiska föräldrar: vuxnabarn.nu/

4. Hur husdjurs beteende påverkas av hur ägarna behandlar dem, till exempel ur ett genusperspektiv. Blir honkatter annorlunda till sättet jämfört med hankatter beroende på hur matte tilltalar dem? För jag antar att det finns viss skillnad.

Skulle Humle blivit en annan slags katt om han ej blivit bemött som just en hankatt?
Hade det blivit annorlunda om vi hanterat henom som en henkatt?
Eget foto från förra hösten.
(Jag kämpar för övrigt för att avsexualisera getkroppen...)

5. Om djur kan ha psykiska sjukdomar, funktionsnedsättningar och personlighetsstörningar. Kanske kan psykopati förklara vissa getingars beteende (endel verkar sticka till trots att man inte förargar dem på något sätt, har själv aldrig varit med om det själv, men har ju hört talas om detta)? Eller kan det vara ett uttryck för ADHD? Läs mer om liknande funderingar i ett annat inlägg

Bildkälla

6. Orsak till olika kroppsformer bland människor. Ibland kallas kvinnors former för päron, äpple, vas och så vidare, Något företag försökte för ett tag sen införa något liknande gällande män, då jämförde man med grönsaker. (Se klippet här på SVT )

Hur samverkar olika saker, t ex kön, hormoner, kost, gener, ålder, fysisk aktivitet, stressnivå och annat med varandra? Varför ser vi ut som vi gör?

Ser du din man/pojkvän/bror/farbror/valfritt här?
Foto från Tankar av Tuss

7. Hur färger påverkar människor, deras sinnesstämning och hälsa bland annat.  Jag har läst i en bok om färger och inredning att röda sovrumsväggar ger ökad risk för hjärtproblem för de som (försöker) sova där, att färgen lila ger inspiration. Jag har hört att färre dödas av gula bilar - om det är så, varför?

söndag 3 augusti 2014

Betydelsefulla Böcker. Del 1

Jag har alltid gillat böcker. Berättelser. Att läsa och att skriva. 

När jag var liten fick jag en liten bok om några kattungar, jag tror att jag fick den av en släkting. Det var så fina bilder. Undrar om den finns kvar någonstans?

Jag kommer ihåg när Mamma läste ur olika sagoböcker. Till exempel Mio min Mio, jag minns att det var en fantastisk berättelse. Fast jag kommer inte ihåg riktigt vad den handlade om...

Sorglig men ändå så fantastisk, det var som om man fick gå in i en annan värld. Bilderna i boken gjorde nog en hel del.

Kanske var berättelsen så fantastisk just för att den var så sorglig.

Vi hade andra Astrid Lindgren-böcker, en del väldigt sorgliga, som den om flickan som hade bott hela sitt liv på ett fattighus. Jag kommer inte ihåg vad den heter, men det var ett träd inblandat. Jag tror att flickan planterade ett frö utanför fattighuset och att trädet sedan följde henne genom livet. Och trädet flickan.

Och så finns ju Flickan och svavelstickorna av HC Andersen. Den är ju väldigt tragisk, och en del kanske tänker att den inte passar för barn över huvudtaget.

Det tycker inte jag. Det behövs sådana böcker tror jag också för att barn ska kunna förstå hur andra människor har det, idag finns det många som lider runt om i världen på olika sätt.

Bildkälla: Wikipedia


Men det finns ju såklart andra sorters böcker. Även sådana som är lite mer lättsamma och roliga. Madicken. Ronja Rövardotter. Mimmi - hon som bor i Göteborg och går på bamba - något som man tydligen gör där... Dessa har jag även sett på TV som film och serier.

En sommar lyssnade vi hela familjen på Mimmi i bilen, jag tror vi skulle någonstans på semester. Alla skrattade.

Jag tror att en göteborgsk dam vid namn Viveka har skrivit böckerna om Mimmi, hon har också skrivit böckerna om Saltön.

Och så fanns ju de där böckerna som man tittade i, med lite text och bilder, samtidigt lyssnandes på en berättarröst.

Aristocats. Den lilla sjöjungfrun. Lady och Lufsen. Till exempel.

imdb

En gång var jag med i en tävling via TV1000 tror jag, då skulle man beskriva och skicka in hur man ville att TV:n skulle vara i framtiden. Jag ville att fjärrkontrollen bland annat skulle ha en knapp som gjorde att föräldrarna gick ut ur rummet...

En gång när jag kom hem så låg det ett stort paket utanför dörren. Jag tror att det var stort i alla fall. En kompis och hennes syskon var med, också mina syskon.

Jag hade vunnit 3:e pris. Pappa sa att jag nog skulle vunnit hela tävlingen om jag varit yngre.

I paketet fanns 3 Disney-filmer. Peter Pan. Djungelboken. Och den som jag blev gladast för - Skönheten och Odjuret.

Vi hade jätteroligt den kvällen! Alla barnen tittade på alla tre filmerna i sträck tror jag.

Sen Hans och Greta. De tre små grisarna eller vad den heter - eller blandar jag ihop det med några björnar?

Askungen!

Barna Hedenhös!

Bamse!

Jag har en dagbok som jag fick när jag var 5 år tror jag, i den har jag mest ritat och målat. Men det finns en del skrivet också.

Jag har sett att i någon Mina vänner-bok har jag skrivit att jag ville bli författare när jag blev stor. I någon annan bok har skrivit att jag ville bli målare och konstnär, för övrigt.

I lågstadiet hade vi olika små böcker där vi skrev om naturen, om utflykter, klistrade in saker vi pysslat ihop och så. Nu när jag tittar tillbaka i dem skrattar jag väldigt mycket. Fast inte var det väl min mening då att det skulle vara roligt.

Stavfel och sär skrivningar. Konstiga formuleringar. Och jättekonstiga vändningar i berättelserna.

Ja, inte var jag så bra på att skriva då.

Men alla måste väl börja någonstans.

Här är ett exempel.

En gång skrev jag ett brev till statsministern. Jag tyckte att alla som jobbade i Sverige skulle ha samma lön, bland annat. Göran Persson skrev tillbaka att han tyckte det var bra att jag var intresserad av såna frågor, men att det var viktigt att få lite mer pengar om man hade utbildning till exempel.

Fast det var väl säkert inte han som skrev brevet. Men jag tror att Göran hade skrivit under det.

Redan på den tiden var man tydligen politisk...

En lärare läste i lågstadiet Momo - eller kampen om tiden. En väldigt intressant bok, som passar alla åldrar tycker jag.

En bok om tid.

En bok för alla tider.

Absolut en bok som passar denna tid!

Jag läste den själv mycket senare, i gymnasiet, och den väckte mycket tankar då också. Jag rekommenderar den!

bokus
Jag ryser när jag läser recensionerna av boken!

 
En annan bok som hette något med Momo eller Mommo kommer jag även den ihåg. Det var en helt annan bok. Jag hittar inte den på nätet nu.

Till min 10-årsdag hade jag önskat mig Sofies Värld. Den tyckte jag verkade väldigt intressant.

Jag fick upp ögonen för filosofi genom den boken. Det är just det den handlar om kan man säga, läsaren ställs inför en massa filosofiska frågor genom en flicka som heter Sofie, som bor i Norge.

En fantastisk bok som nog många skulle behöva läsa, många skulle nog också gilla den.

Den boken började jag läsa igen för några år sen. Men då tyckte jag den var lite jobbig, för komplicerad, jag hängde inte med efter ett tag...

Kanske var man på vissa sätt smartare som 10-åring?

bildkälla

I mellanstadiet läste jag i skolan en av de allra första böckerna som Astrid Lindgren skrivit, Britt-Marie lättar sitt hjärta . Jag tyckte nog att den var rätt bra, fast jag gillade inte titeln...

Någon gång under mellanstadietiden arbetade vi utifrån temat Medeltiden, då skulle vi bland annat skriva om hur det var att leva i den tiden och samtidigt få in fakta i texten. Det var väldigt roligt!

Och sen skrev vi ju andra berättelser, dikter och annat. En gång skrev jag en lång berättelse om hela klassen som åkte på en klassresa, jag fick låna hem en dator för jag tyckte det var så roligt. Det var väl inte så vanligt att man hade datorer hemma på den tiden...

Sen ville läraren läsa upp det jag skrivit inför klassen, lite varje dag tror jag, och det fick hon väl, fast jag tyckte det var lite jobbigt också. För det var så att jag skrivit väldigt fantasifullt och ganska fritt om de andra i klassen. Till exempel hade jag skrivit att en kille som utåt sett verkade väldigt tuff grät... Jag vet inte, kanske ville jag visa en annan sida av honom. En sida som jag såg.

Jag skrev också lite om mitt eget kompisgäng, 4-gänget tyckte jag att vi skulle heta. Jag var väl inspirerad av Kitty-böckerna och 5-böckerna kanske...

Och en gång tänkte jag att jag skulle skriva en hel bokserie om mysterier, jag var nog mycket inspirerad av Arkiv X...

Det blev inte så mycket av den bokserien.

Ett tag var böcker med röda ryggar väldigt viktiga. Wahlströms hade som jag kommer ihåg det röda ryggar för flickorna och gröna för pojkarna. Framför allt var Tvillingarna på Sweet Valley High viktiga för mig.

Jag tror att jag har läst denna.
Bildkälla

De var väl inga direkta litterära mästerverk. Någon kompis hade hört att biblioteken inte ville ta in dem för att de var så dåliga...

Därför fick man köpa dem själv i Kinna Bokhandel, 49 kr kostade de. Vi lånade också av varandra, mina kompisar och jag. Det fanns också de som var större och dyrare, då fick man spara.

Jag var med i en bokklubb som hette Läslusen, där kunde man köpa dem lite billigare vad jag kommer ihåg.

Ett tag räknades månadspengen i antalet sådana böcker som man kunde köpa. (Några år senare i antalet toppar man kunde köpa på JC i Kinna...)

De var roliga att läsa tyckte jag. Och det var genom Tvillingarna-böckerna som jag blev bekant med yrket inredningsarkitekt!

Tvillingarna åt ofta frozen yoghurt efter skolan - och först nu kommer det till Sverige... Intressant.

Även de gröna ryggarna lästes. Pappa hade några kvar sen han var yngre tror jag. Mamma hade några gamla Lotta-böcker.

Dessutom kom två fastrar med massor av böcker som deras söner läst, det var en del som var jättebra... Roliga och lite annorlunda. De var nog från 70-talet.

De visste väl antagligen att jag gillade att läsa.

På den tiden så kunde man ju ägna timmar åt läsning. Man läste så fort man fick tillfälle. Det gjorde i alla fall jag.

En lärare sa i något slags utvecklingssamtal i 7:an att hon också gillade att läsa böcker. Det blev sena kvällar även för henne, för hon ville ju liksom jag gärna veta vad som hände i nästa kapitel, och sedan nästa...

Mamma tyckte att jag väl åtminstone kunde försöka att lägga ifrån mig boken i rimlig tid, så att jag inte blev så trött sen i skolan. (Fast jag tror inte att jag var så trött i skolan.)

Läraren verkade förstå mig.

Så var det också den där gången. Den enda gången, tror jag, som jag blivit utkörd ur ett klassrum.

Vet ni varför?

Jag läste en bok om uttrar tror jag. Det var en bild med en utter som knackade med en sten på en konservburk.

Det var så konstigt att ett djur kunde göra så. Eller nåt.

Jag tyckte i alla fall att det såg väldigt roligt ut. Alldeles för roligt enligt läraren...

Det kanske inte har så mycket att göra med resten av det som står i det här inlägget. Men ändå.

En annan bok är Vinterviken. Den kommer jag ihåg.

Källa: milada
Lite av en modern svensk variant av Romeo och Julia?

 
Jag läste också en bok om en mystisk trädgård... Och en om en flicka som kunde resa i tiden...

Och så finns det ju många fler böcker man har läst... En del har senare blivit film, fast böckerna brukar jag tycka är bäst.

Jag tror att jag kommer fortsätta berätta om böcker som varit och är betydelsefulla för mig i ett inlägg i framtiden...


söndag 13 juli 2014

Det här med att provocera...

Jag tänker att det är bra att fundera över varför man gör saker och ting, vare sig det gäller jobb, hur man uttrycker sig, hur man bemöter andra eller vad det än kan gälla.

Vad vill jag få för resultat i längden?

Vad har jag lärt mig tidigare, hur kan jag använda de kunskaperna, vad vill jag med mitt liv?

Varför är jag på det här jobbet? För vem är jag här? Om man till exempel jobbar inom äldreomsorgen tycker jag att man ska ha tänkt igenom det noga. Är jag här för att jag vill visa hur duktig jag är, kolla på Big Brother eller är jag här för att försöka stötta de äldre till ett så bra liv som möjligt för dem?

Jag menar inte att jag kan allt, att jag vet allt, att jag gör rätt. Jag har gjort många fel och kommer att göra många fler.

Jag ifrågasätter lite det här med att provocera. Vad vill man få för resultat?

Varför gjorde/gör Vilks som han gör? Jag tänker på Koranbränningarna till exempel.

SVT Debatt från 2011:
Jag förstår mig inte riktigt på honom. Han säger att han vill visa på medias roll i vad som händer runt om i värden? Var han medveten om att följden av hans handlingar skulle bli att människor dog? Var det han ville visa på - att det var "medias fel"?

Jag förstår mig inte heller riktigt på Anna Odell eller Elisabeth Ohlson Wallin...

Eller Nathalia Edenmont ... (Fast hon höll ett väldigt intressant sommarprat - lyssna här, genom det kunde jag förstå lite mer varför hon gör den konst hon gör. Men jag tycker ändå det är fel att  t ex halshugga kaniner, fota och ställa ut.)

Yttrandefrihet är jätteviktig.

Jag tror också på respekt, empati, ödmjukhet. Det är också viktigt.

Allt för konsten? Allt?

Bild från Bea Landberg

Jag undrar om de stora profilerna på nätet har funderat över det här - vad de vill få ut av sina handlingar osv? De som twittrar, bloggar, skriver artiklar till tidningar. De har många läsare, många som retweetar det de skriver, många som ser upp till dem.

Är anledningen till att en del av dem har så många läsare att de provocerar (eller tidigare har provocerat)? Vilka tror de att de lockar till sig? Har de tänkt på vilka de stöter ifrån sig?

Har de tänkt på hur många som tänker "nej, aldrig feminism" när feminister (som de själva menar att de är) skriva att de hatar män, att tjejer ska ge igen med samma metoder som en del män använder mot tjejer?

Har de tänkt på vad detta gör i längden?

Jag tror att stark provokation kan få motsatt effekt till det man säger sig vilja uppnå.

Fi är ett parti som jag har en del synpunkter på. Till exempel pratar de om revolution (revolution har som jag förstått alltid tidigare inneburit våld och/eller död) och en politiker i partiet är med i AFA - som är för våld.

Och så det här - man tycker tydligen att Jimmie Åkesson ska deporteras?


Jag tycker att Åkesson har en massa konstiga idéer och så men jag tycker inte att han ska deporteras. Och varför just till Danmark??? Hm...

En del menar att vissa bloggare till exempel är ironiska. Men jag tycker att man ska vara försiktig när man "skriver ironiskt" - då får man väl överdriva väldigt mycket eller använda sig av såna här - ;-).  Annars är det ju svårt att veta om det är ironi eller inte.

Vad tycker ni om Gudruns retorik i den här debatten?



Jag tycker att hon använder sig av lite av en "lilla gumman-attityd". Hon använder härskartekniker - som hon kritiserar män för att använda... Detta skrev jag sen på twitter, några tjejer svarade att det stämde minsann inte.

Nu till den andra "sidan": Journalisten och författaren Ingrid Carlqvist verkar gilla att provocera. Hon grundade den islamfientliga tidningen "Dispatch International", så här står det i en artikel i Expressen :
 
Delar av innehållet i papperstidningen Dispatch International, grundad i samarbete med den danske publicisten Lars Hedegaard, är uppviglande. Ambitionen att ge en ocensurerad bild av multikulturalismen sträcker sig från indignerade inrikesnyheter - som att papperslösa ska få rätt till vård för 50 kronor - till mer "vetenskapliga" avslöjanden. Tidningen har förutspått reducerade IQ-nivåer i västerländska demokratier på grund av ökad tillströmning av afrikaner: "den massiva invandringen av lågintelligenta från syd till nord förklarar varför Europa och USA blir dummare för varje dag som går", skev en dansk professor emeritus i utvecklingspsykologi i september 2012.
 
I utgåvan från den 18 april i år återger man nya rön från en tysk nättidning om den "turkisk-arabiska blodtörst som nu manifesterar sig över hela Tyskland". Unga muslimska män styrs av en våldsam socialdarwinistisk instinkt: "Det går alltid till på samma sätt: En grupp angripare, som agerar som vargar, cirklar runt sitt byte och driver det mot alfahannen som får första tjing på att slita stycken ur offret till slutligen hela gruppen går in för själva dödandet."
- Är det viktigt att döma folk efter IQ, frågar sig Ingrid Carlqvist retoriskt. Jag skulle aldrig säga: där går en svart, han har säkert lågt IQ. Det vore rasism, och helt idiotiskt. Däremot tycker jag det är intressant att vi får in den här jättestora invandringen från låg-IQ-länder. Vi får ju inte bara toppbegåvningarna utan ett tvärsnitt. Vissa säger ju att man kan öka sitt IQ, men jag är tveksam om det går mer än ett par snäpp. Det finns ju ingen demokrati i världen där national-IQ är under 90. Vi i västvärlden gör misstaget att tro att en demokrati är en självklarhet för alla, men den kräver ganska mycket av sina medborgare.
 

Jag har lite svårt med det här att vara radikal, vare sig det gäller högerextremism eller vänsterextremism, islamism eller militanta buddister. Och så vidare...

Det är ju ändå en del som lyckats nå ut till många människor på olika sätt utan att provocera särskilt mycket. De har istället använt sig av respekt, ödmjukhet och empati.

Bildkälla

Till exempel Mahatma Ghandi, Nelson Mandela, Moder Teresa, Astrid Lindgren och Laleh.

Jag letade på nätet igår efter något fint att skriva i ett kort till ett brudpar. Då hittade jag en bit ur en bok, "Profeten, som Khalil Gibran, en libanesisk-amerikansk konstnär och författare född 1883, har skrivit. Profeten har legat på den internationella bestsellerlistan i 50 år och dess tidlösa budskap ligger nära flera av de stora religiösa förkunnarnas, enligt Wikipedia .

När Gibran begravdes vandrade hundratals präster och religiösa ledare - katoliker, protestanter, ortodoxa, judar, bahá'íer och muslimer sida vid sida i begravningsprocessionen. Det tycker jag säger en del. 

Här kan ni se den första TV-sända intervjun med Mahatma (han hette egentligen något annat men kallades för Mahatma - "stor ande") Ghandi:



Ralph Waldo Emerson, amerikansk filosof född 1803:
Människan respekteras bara när hon respekterar


Det här (se nedan) är något som nog skulle vara bra om alla människor, troende som icke troende, tänkte på någon gång ibland:
Källa: fatimajohansson.se
(förresten en mycket läsvärd blogg)
 
 Det här är vad jag tycker.

måndag 23 juni 2014

Nej, Jesus var inte svensk



Skrivet Midsommarafton 20/6:
 
 
 
Idag är det Midsommarafton! Hurra! Det är väl nåt av det svenskaste som finns?
Nja, jag hörde idag i TV4 att midsommarstången - den kommer från Tyskland!
Men potatisen då, som vi äter i Sverige så mycket av, allra mest kanske på våra svenska helgdagar - den är väl svensk? Nej nej nej, den kommer från Sydamerika. Och det var inte så länge sen vi fick hit den.
 
Köttbullar finns det en variant av i Spanien (albondigas). Kåldolmarna kommer från Turkiet. Pizzan är, tro det eller ej, inte heller svensk. Heller inte ketchupen, som väl av många anses som ett mycket viktigt livsmedel - jag tror den kommer från Kina från början!
En av de klassiska svenska sångerna vi sjunger när vi dansar kring stången (det gigantiska manliga könsorganet) kommer från en fransk marschmelodi.
 
Kyrkorna - det är väl ändå svenskt, kanske du tänker då? Nej, kristendomen kommer från judendomen och är besläktad med islam. Gamla och Nya Testamentet utspelade sig bl.a. i Egypten, Israel och Palestina. Och hör och häpna - Jesus var inte svensk, trots att han har ljust hår på en del bilder... Nej, han var en jude född i Betlehem!
 
Nej, Jesus var inte svensk.
Bild härifrån

Julgranen - den är väl ändå svensk? Den är tysk! Tomten med röda kläder och vitt skägg har CocaCola i USA skapat och risgrynen i gröten kommer faktiskt från Asien!

Men nu är det väl ändå så att vårt språk, svenskan, det är väl ändå svenskt? Faktiskt inte, det kommer ursprungligen, tror man, från Indien, liksom de allra flesta andra europeiska språk.
 
Vår matematik har araberna utvecklat. Den allra första civilisationen fanns i dagens Irak. Vår demokrati kommer från Grekland.
 
Många vanliga svenska ord, som "tjej", kommer från romernas språk romani och en massa andra språk som engelska, latin och franska. Inte heller det svenskaste av det svenskaste - ordet "lagom" - är särskilt unikt för vårt land. Det finns motsvarigheter till det ordet i andra språk.

Och Änglagård-filmerna som ju så bra visar den svenska kulturen, de är skapade av en britt.
 
Men vi då - vi svenskar - är inte vi svenska? Speciellt vi med blont hår och blå ögon? Nja... Vi kommer ju från Afrika, och vi har en gång varit svarta... Det tror jag i alla fall.

Jag kommer fira Svensk Midsommar! Jag kommer äta grillade majskolvar som faktiskt inte kommer från Sverige, potatis, kantarellost och jordgubbsjuice! Inte är jag mindre svensk för det! Inte heller Zlatan, Soran Ismail, Jimmie Åkesson, Carola eller Håkan Hellström!!!

Här kommer en gammal klassiker:
 

 

onsdag 11 juni 2014

Den gamla goda tiden


Sommaren 1994. Sverige tog brons i fotbolls-VM. Jag skulle fylla 10 år och det var den enda gången jag på allvar har varit intresserad av sport.

Min ena kompis var kär i Tomas Brolin, den andra i Martin Dahlin - eller var det i Henrik Larsson (han hade ju så fint hår)? Jag tänkte att jag får väl också vara kär i nån, så jag tog Kennet Andersson. Fast... jag var nog inte kär i honom på riktigt, jag var ju bara 9 år. 

Alla killarna de ju var så bra på fotboll, de sprang så fort. Ravelli var en jättebra målvakt tyckte vi. Ja, detta tyckte nog hela Sverige.  


Min första förälskelse? Visst är han fin?
Bild från Textappeal

Det var sommar. Det var sol. Vi dansade och sjöng. Jag kunde "När vi gräver guld i USA" utantill. Sommaren låg framför oss. Så många veckor, det var som en evighet...

Det var på den goda gamla tiden när man var ung och rask. Det var ingen match att cykla till Asksjön eller Ringsjön och bada.

Vi hade små kattungar hemma. Snälla tanter och farbröder runt om i trakterna ville gärna bjuda på glass. Sommarlovsmorgon med Hajk. Man åt "diskmedelsgodis" och godissvampar.
 
Alla barnen sprang genom vattenspridarna, alla barnen plockade "blommor" som de försökte sälja vid vägkanterna.

De visade "Lilla huset på prärien" på TV4 på eftermiddagarna. I Kooperativa sålde de leksaker (det kanske i och för sig inte våra föräldrar tyckte var lika kul...). Det fanns kalvar att stirra på och man fick en hel sockerdricka hos mormor.

Och så Liseberg! En gång om året åkte vi dit. Man ville ju bara springa runt, runt i hela parken och åka allt, fast mest kanske radiobilarna och rainbow. Äta lite sockervadd också nån gång. Jag drömde ibland att jag var på Liseberg, det var som om man var i himmelen. Försökte somna om och fortsätta drömma, men det fungerade inte...

Det var sommar. Det var sol. Vi dansade och sjöng. Jag skulle börja i 4:an till hösten, gå i Hajomskolan. Det kändes spännande och nervöst, men roligt också, tror jag.

Och så dessa födelsedagskalas, en massa barn som lekte på gräsmattorna - en del spelade fotboll - jämte fåren och alla andra varelser. Jag fick en kamera i present på min 10-årsdag, med ett knallrosa fodral. Jag var glad.

Sommaren 1994 - den gamla goda tiden!

 


lördag 7 juni 2014

Vart har mitt Sverige tagit vägen?


 
 
Efter att ha ägnat ett helt läsår åt att lära sig mer om mänskliga rättigheter, om hur vi i väst utnyttjat och fortfarande utnyttjar syd, efter att ha lärt sig mer om rasism i Latinamerika, pratat med människor med olika bakgrund och syn på saker och ting.

Efter en resa i syd med mycket fattigdom men även hopp komma hem till ett Sverige med fantastiska saker som bibliotek med massor av ord, så många ord i alla dessa böcker, att upptäcka det fantastiska
i att vi har hemtjänst och personlig assistans till de som behöver det.

Att komma hem till ett Sverige där ungefär en tiondel röstar fram ett rasistiskt parti
att vara med och bestämma i EU. Och ännu fler här hemma.

Att komma hem till ett Facebook där personer länkar hit och dit till Avpixlat, Fria Tider,
där personer sprider myter om tiggare.

Att komma hem till ett Sverige där Svenskarnas Parti får hålla ett demonstrationståg på 1:a maj,
där de får lov att informera i skolor.

Att komma hem till ett Sverige där en kristen miljöpartist får stå till svars för att han sjöng en psalm när rasister tågade utanför kyrkan.

Att komma hem till ett Sverige där den fantastiske, smarte och gode Jesper Odelberg,
som kämpar för allas rättigheter och mot rasism, blir så grovt utsatt på nätet för att han tar ställning.

Att komma hem till ett Sverige där man blir kallad extrem för att man röstar på fi.

Att komma hem till ett Sverige där man läser att en del anser
att "kommunisterna" (v, mp och fi och motsvarande)
är ett större hot i Sverige och Europa än de främlingsfientliga och de rasistiska partierna.
 
Att komma hem till ett Sverige och prata med en tjej i min ålder, med fyra barn, varav ett av dem har ett namn som betyder "honung". Att komma hem till ett Sverige och få reda på att en partiledare som sitter i riksdagen inte vill att fler människor från hennes land, Syrien, ska få komma hit.

 Att komma hem till ett Sverige där ett parti som uttalat sig mycket illa om funktionshindrade är det tredje största. Jag börjar lära känna en tjej som är just det. Hon är inte mindre värd än någon annan.

Att komma hem till ett sådant Sverige.
 
Det är inte lätt.

Det är svårt.

Det känns inte som mitt Sverige.
 
 
 
Vi kanske skulle lyssna lite mer på John Lennon, Laleh, Tage Danielsson, Astrid Lindgren
och andra kloka människor... Och till våra hjärtan.

söndag 1 juni 2014

Logdans

Skrivet 25/5 natten mellan lördag och söndag:



På väg hem från logdans på Solbacken. Arvingarna. Bugg.

Det var intressant.

"Det här var en mycket bättre låt än när jag dansade med din syster!"
"Okej."
...
"Du dansar mycket bättre än din syster!"
"Okej, tack."
......
"Vad jobbar du med?"
"Nej, jag har gått en folkhögskoleutbilding."
"Jaså, ska du bli lärare?"
"Nej, det var en kurs om mänskliga rättigheter, om Latinamerika, spanska. Vi var i Bolivia och arbetade med barn."
"Jaha. Är folk fattigare i Sydafrika än i Sydamerika."
"Jag vet inte."
"Inte jag heller!"
...
 "Var det fattigt i Afrika? Det finns väl mycket fattigt fattiga barn och sånt där?"
"Nej, alltså, jag var i Sydamerika, på ett dagis."
"Okej, vet du, vi har sånt där hemma i Laholm, sånt där när man hjälper folk i Afrika, vad heter det?"
"Jag vet inte."
...
 "Finns det mycket såna där knarkkarteller där?"
"Jag vet inte, tror det är mer i andra länder i Sydamerika."
"Så du såg aldrig nåt sånt?"
"Nej."
"Vilken tur!"
...
"Du är smart! Du vet, det handlar om matte att dansa. Du kan ju dansa. Ett två! Ett två!"

Det blev ingen mer dans.

Nu ska jag hem och läsa insändare i Markbladet.

fredag 30 maj 2014

Jag trodde att vi hade lärt oss något



Jag är ledsen över att rasistiska och nationalistiska partier fått så många röster runt om i Europa i valet till Europaparlamentet.

I min hemort Hajom (tillsammans med Berghem, de tillhör samma valdistrik) röstade 15,9% på Sverigedemokraterna.

Jag anser och står för att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti.

Här är ett annat inlägg jag skrivit om Sverigedemokraterna.

Men jag hoppas och tror att människor mer och mer börjar inse vad Sverigedemokraterna står för. Kanske har inte alla som röstat tagit reda på de olika partiernas åsikter, deras syn på människor och på samhället.

Jag är också glad att ändå så många röstade på antirasistiska, demokratiska partier. Jag är stolt över de som protesterade när Sverigedemokraternas Kent Ekeroth (han med järnrören, som kallade Soran Ismail för "svenskfientlig" och en tjej för hora för några år sedan, kolla på youtube!) besökte Kinna:

Bild från bt.se

Vad är det då Sverigedemokraterna tycker?

Så här står det i "Sverigedemokraternas principprogram 2011", länk här:

Under Sverigedemokraterna och demokratin:

"Den moderna demokratin har vuxit fram i intim symbios med nationalstaten. Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet "folk" i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk. Vi ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati."

Under Sverigedemokraterna och människan:

"För att nämna några konkreta exempel så menar vi bland annat att de flesta människor är sociala och kollektiva varelser som har ett nedärvt behov av att tillhöra en större gemenskap, att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om en själv och att de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör. Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle. Vi kan också konstatera att historiska försök med att bygga starka kollektiv som är större än nationen ofta har misslyckats, ibland med katastrofala följder som i till exempel före detta Jugoslavien, och att sådana försök därför bör undvikas då de är förenade med stora risker. De flesta människor har ett behov av både individuell frihet och kollektiv samhörighet och vi menar att det är politikens uppgift att ta hänsyn till och balansera dessa ibland motstridiga intressen."

Under Sverigedemokraterna och nationen:

"Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation."

Min kommentar: Vad menar Sverigedemokraterna med "den svenska kulturen"?
 
"Grundläggande krav för att kunna erhålla svenskt medborgarskap skall vara att man varit bosatt i landet under en längre tid och att man under denna tid visat att man är lojal med Sverige, respekterar svenska lagar och övriga samhällsregler, att man lärt sig det svenska språket och skaffat sig grundläg-gande kunskaper om svensk historia och svenskt samhällsliv. Den som är svensk medborgare skall inte kunna inneha annat medborgarskap utöver det svenska och endast svenska medborgare skall ha rösträtt i allmänna val."

Min kommentar: Vad ska Sverigedemokraterna göra med de så kallade "svenskar" som inte har så kallat "grundläggande kunskaper om svensk historia och svenskt samhällsliv"?
 
Under Sverigedemokraterna och staten:
 
"Till statens kärnuppgifter räknar vi alla frågor som rör nationens säkerhet och oberoende, omhändertagandet av svaga och utsatta individer, lagarnas upprätthållande samt värnandet av nationens historiska arv och kulturella särart."
 
Min kommentar: Vad menas med det (se det kursiva)? Julafton och kräftskiva? Att vi tar ett eget säte på bussen? Att vi dricker mycket sprit? Att vi hoppar runt en stång på midsommar?  

Under Sverigedemokraterna och nationen:
 

"Sverigedemokraterna är motståndare till både kulturimperialism och kulturrelativism. De unika och olikartade identiteter som mänsklighetens olika folk och folkgrupper uppvisar är betingade av deras respektive kulturer. De skilda kulturerna är mänsklighetens gemensamma arv och bör erkännas och skyddas till allas gagn. Vi accepterar och stödjer att den svenska staten hjälper en inhemsk opposition i andra länder som arbetar för att förändra de aspekter av ett lands kultur som står i direkt strid med demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter. Vid sidan av dylika kulturyttringar anser vi dock inte att någon nation eller stat har moralisk rätt medvetet försöka förändra eller avskaffa en annan nations kultur.

Detta ställningstagande för global kulturell mångfald och mot kulturimperialism är dock inte detsamma som att vi anser att alla världens kulturer är precis lika bra. Tvärtom så är vi motståndare till kulturrelativismen. Det är uppenbart så att vissa kulturer är bättre än andra på att slå vakt om grundläggande mänskliga rättigheter, skapa demokrati och materiellt välstånd, god sjukvård, hög utbildningsnivå och likhet inför lagen. Detta gör att dessa kulturer, i våra ögon är bättre än de kulturer som inte vill eller förmår att skapa goda levnadsvillkor för de människor som lever i dem. 
 
Vi vill naturligtvis inte att de kulturer som är dåliga på att skapa drägliga levnadsvillkor helt skall försvinna utan endast att de av egen kraft skall göra sig av med de för mänskligheten destruktiva aspekterna.

Den i vissa länder utbredda seden med kvinnlig könsstympning kan anföras som ett konkret exempel på en sådan destruktiv aspekt. Vi hoppas att de länder som praktiserar denna barbariska sed väljer att avskaffa den och att man gör upp med de kvinnofientliga attityder som ligger till grund för den. Vi hoppas dock samtidigt att dessa länder håller fast vid sina språk, sin konst, sina folkdanser, sina mat- och byggnadstraditioner, sina starka familjeband etc. Att verkställa dessa förändringar ankommer dock inte i första hand på oss svenskar eller på någon annan nation utan på dessa länders egna befolkningar."

Min kommentar: Vad vill Sverigedemokraterna att vi gör åt de kvinnofientliga attityderna som finns i vårt så kallade "svenska samhälle", vad gör vi åt de så kallat "svenska" våldtäktsmännen? Vad gör partiet för att bryta de strukturer som finns i stort sett alla samhällen, där kvinnor diskrimineras, utsätts för våld och så vidare? Och handen på hjärtat, kära så kallade "svenskar" - känner ni till något parti i Sverige som är för kvinnlig könsstympning? 

Under Sverigedemokraterna och mångkulturalismen:
 
"Sverigedemokraternas syn på kulturen och dess betydelse för samhällets och nationens fortlevnad medför naturligtvis att vi blir starka motståndare till mångkulturalismen som politisk idé och samhällssystem.

I vår tolkning är begreppet mångkulturalism synonymt med den politiska idén om att det är positivt för ett samhälle att inom sig rymma en mängd olika nationella kulturer, sakna en överordnad majoritetskultur och att aktivt arbeta för att invandrargrupper skall bevara sin ursprungliga kultur och identitet. Huruvida slutmålet med de mångkulturalistiska strävandena är att skapa ett samhälle där alla nationella kulturer upplöses och sammanblandas till en ny gemensam mångkultur eller om det är att särkulturellt samhälle där en mängd vitt skilda nationella kulturer existerar parallellt inom samma stat, är för oss ovidkommande. Vår uppfattning är att bägge dessa scenarion kommer att leda till ett försämrat samhällsklimat med ökad rotlöshet, segregation, motsättningar, otrygghet och minskad välfärd som följd.

Värt att notera är att förekomsten av invandrare och utländska kulturimpulser inte per automatik gör ett samhälle mångkulturellt enligt vår definition. Ett samhälle likt till exempel det svenska samhället på 1960-talet, med en uttalat överordnad majoritetskultur och en aktiv assimileringspolitik, men som inom sig rymmer en begränsad mängd invandrade individer av annan kulturell bakgrund som ännu inte är fullt ut assimilerade och som hyser ytliga utländska kulturimpulser i form av till exempel mat, kläder och dans, som den infödda befolkningen tagit till sig och uppskattar, är således inte att betrakta som en mångkultur enligt vår definition.

Vårt alternativ till mångkulturalismen är en återgång till en gemensamhetsskapande assimilationspolitik liknande den som rådde i landet fram till år 1975, där målsättningen är att invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen. Kärnan i assimilationstanken är att slå fast att den svenska staten inte är ett kulturellt vakuum och att den svenska nationens kultur i kraft av sin historia, med undantag endast för de nationella minoriteterna, är överordnad andra nationers kulturer inom den svenska statens område. Som en logisk konsekvens av detta skall allt statligt och kommunalt stöd som syftar till att invandrare skall bevara och stärka sina ursprungliga kulturer och identiteter dras in. Parallellt med detta skall stödet till bevarandet och levandegörandet av det svenska kulturarvet öka."

Min kommentar: Vad gör vi med alla de svenskar som inte tar seden dit de kommer, alltså alla svenskar som reser till exempelvis Egypten och Turkiet på semester, där det finns många muslimer och där många som bor i de länderna tycker det är fel att dricka alkohol, där svenskarna dricker stora mängder alkohol, där en del beter sig bedrövligt. Vad gör vi med dem, Sverigedemokraterna?
Och det där om att dra in på stöd till invandrarnas kulturer är kontraproduktivt. Om inte människor har möjlighet att utöva sin kultur mår de dåligt, den egna kulturen blir på ett sätt mer viktig, det kan bidra till ökad segregering och motsättningar. Det gäller alla människor.
 
Under Sverigedemokraterna och invandringen:
 
"Sverige har genom århundradena upplevt ett antal invandringsvågor. Främst har det rört sig om ett begränsat antal invandrare från kulturellt och geografiskt närliggande nationer, vilket gjort att dessa invandrare har kunnat assimileras in i den svenska nationen. Trots att problem inte har saknats har denna historiska invandring i flera fall haft en positiv nettoinverkan på samhället. Tendensen i modern tid har varit en oerhört omfattande invandring från avlägsna länder och kulturkretsar. Trots att det inte saknas exempel på enskilda individer som på ett positivt sätt anpassat sig och bidragit till det svenska samhället under senare tid, så är ändå den sammanlagda nettoeffekten av massinvandringen från avlägsna länder starkt negativt, såväl ekonomiskt som socialt."

Min kommentar: Den så kallade "massinvandringen", som Sverigedemokraterna ofta pratar om, är en myt! Det stämmer inte heller att invandringen skulle "kosta", det är snarare tvärtom. Och vad ska vi göra med de som på grund av olika orsaker inte kan arbeta? För de kan väl inte "generera så mycket pengar" till Sverige? Vad gör vi dem, Sverigedemokraterna? Jag tycker för övrigt det är hemskt att räkna på hur mycket pengar som människor drar in till samhället?
Under Sverigedemokraterna och religionen:

"Islam och i synnerhet dess starka politiska och fundamentalistiska gren är enligt Sverigedemokraternas uppfattning den religiösa åskådning som visat sig ha svårast att harmoniskt samexistera med den svenska och västerländska kulturen. Islamismens inflytande på det svenska samhället bör därför i största möjliga utsträckning motverkas och invandringen från muslimska länder med starka inslag av fundamentalism bör vara mycket starkt begränsad."

Under Sverigedemokraterna och välfärden:






"För att långsiktigt kunna slå vakt om folkhemstanken och välfärdsstaten måste man också slå vakt om den nationella sammanhållningen. Det måste finnas en gemensam identitet i botten för att de som har mer ska vara beredda att dela med sig till dem som har mindre.

Av denna anledning finns det också en inneboende motsättning mellan välfärd och mångkulturalism. "

"Fostran och förmedling av värderingar är primärt en uppgift för familjerna. Skolans skall dock inskärpa vikten av ett gott uppförande och betona värdet av demokrati, varje människas unika värde samt respekt för det svenska kulturarvet."

Min kommentar: Vad är då det "svenska kulturarvet", Sverigedemokraterna?

måndag 19 maj 2014

Una persona inolvidable


Se llama Kati y tiene veinte anos, creo. Es morena y tiene ojos marrones. Tiene el pelo bastante largo. Lleva ropa tradicional, de Aymara o Quecha, creo.

No sé mucho de ella. Pero parecía muy tímida, fiel y cuidadosa.

Trabajaba como empleada en la casa de Zona Sur, La Paz, Bolivia, donde Märit, Emma y yo vivimos durante nuestro tiempo de práctica. No tengo una foto de ella, pero podría intentar a dibujarla. Pero no dibujo muy bien.

El padre y la madre de la casa contaron algunas cosas sobre ella. Que ella no oiá muy bien, que ella tenía un novio, a cual ella mandaba mensajes de móvil.

Trabajaba mucho y vivía en la casa en Zona Sur, en el desván. Trabajaba en las mananas y tarde en las noches, haciendo todo lo que se necesita hacer en una casa – limpiar, fregar, hacer las camas, cocinar, lavar la ropa y más.

Un día, cuando me dolía la cabeza y no podia ir de casa a el kinder para “trabajar” (estuve en la cama), ella me sorprendió porque empezó a quitarme la ma. Supongo que ella no había pensado que yo estaba allí.

 

 

Estoy pensando en ella.

?Qué suelto tiene?

?Como es su horario de trabajo?

?Le gusta el trabajo en la casa?

?Cuándo tiene tiempo libre?

?Qué hace entonces?

?Quiere casarse y tener hijos?

?Es posible para ella, porque está viviendo en la casa de su trabajo?

måndag 5 maj 2014

Om ett speciellt möte

På stationen i Stenugnsund i eftermiddag så kom det fram en äldre kvinna och frågade var bussen till Tjörn avgick. Jag visade henne hållplatsen, hon skulle åka till Kållekärr som jag. "Då håller jag väl dig i kjolarna", sa hon. Och sen så satt vi jämte varandra på bussen.

Det visade sig att hon ofta varit på somrarna på Tjörn som barn, hennes pappa var därifrån. "Jag har varit med om Finska Vinterkriget, och sen var det ju Andra Världskriget, det var så länge sen."

Hon blev glad när jag sa att jag gick på Billströmska Folkhögskolan - "jasså, den finns kvar!". Jag sa att jag gick en kurs där och att vi varit i Sydamerika, att vi pluggar spanska. "Åh, vad intressant. Jag har rest mycket i de länderna, i Nicaragu bland annat."


Hon kände till den förre rektorn. "Det är väl ett fantastiskt sätt lära sig saker på!" sa hon. "Ja visst", sa jag. "Man träffar människor man kanske inte skulle träffat annars."

Kvinnan sa att hon jobbat med en massa olika saker, till exempel renoverat hus, med formgivning, skrivit böcker, undervisat i bild och kommunikation. "Det är bara att göra saker, när något går fel så gör man något annat!" Hon hade även varit med och startat upp Skärhamns akvarellmuseum. "Men de där Tjörnborna är lite speciella. Det är ju i och för sig Österlenborna också." (Hon bodde nu på Österlen.)
 

86 år och hade sååååå mycket att göra sa hon. "Jag har inte tid för PRO och sånt där", sa hon. "Jag fick nåt brev från dem för en vecka sen, jag visste inte vad det var för nåt innan!"

Nu skulle hon hämta ut en hyrbil på Statoil i Kållekärr, som jag förstod det skulle hon sen bland annat besöka kyrkogården vid skolan. "Visst är det vackert där?" sa hon.

Det visade sig att hennes man hade arbetat som gruvchef för LKAB och att han ett tag jobbat i Nicaragua, där bolaget brutit guld. Hon hade tre söner ("men de är ju rätt gamla nu", sa hon) - varav en jobbat i Kanada och jagat och fiskat lax (hon visade med händerna hur man gjorde - ja, vad det nu var...), en annan var en "riktig finansvalp" - han hade varit med från början "med de där knapparna". Barnbarn och barnbarnsbarn hade hon också. "Ja, de är ju alla olika, men alla har de en redig humor", sa hon.

"Och du kan ju göra vad du vill!" sa hon. "Du får ju med dig en massa från den här kursen. Åk och upplev mer!" Jag sa att jag vill åka till Asien nån gång. "Ja, men där är det fantastiskt!"

Nu var planen för damen att bygga en husbåt. Hon skulle ut och segla, på Europas floder, på Krim (?). "Det är bara att sätta på några friggebodar, ha ett äppelträd så man får must och äppelvin och ett gäng hönor så man får ägg. Nån fasan kan man ju alltid får tag i på land. Och jag inte är inte feg, jag hoppar tre meter till bryggan."

Sen var vi framme i Kållekärr. "Lycka till!" sa hon. "Lycka till!" sa jag. "Får jag fråga vad du heter, det kanske står om dig på internet?" "Nej, ge du fan i det, där finns jag inte!" "Men det skulle vara roligt att se om man kan hitta en bok som du har skrivit", sa jag. "Censurerat, gå till biblioteket och fråga efter Cencurerat."  






Ett underbart möte! Jag träffade en fantastisk kvinna som gav mig en massa energi, både i min vardag och inför framtiden!


Hon påminner mig också om andra kvinnor jag träffat på tidigare i olika situationer.

Nu ska jag se om jag kan hitta henne på internet...
 
 
 
 
 
Som ni kanske förstår så har jag utelämnat kvinnans riktiga namn. Jag har heller inte återgett konversationen precis som den var, jag kommer inte ihåg exakt hur den var.

onsdag 5 februari 2014

På väg till Bolivias shamaner?



Jag har läst boken "Hästpojken" av Rupert Isaacson. Jag såg dokumentären på TV för några år sen och hittade boken på bokmässan i höstas.


Bildkälla
Det är något som inte stämmer med pojken Rowan, han får diagnosen autism. Rowan är inne sin lilla värld, bajsar och kissar på sig trots att han är över 5 år, har ångest och får kraftiga raseriutbrott. Föräldrarna försöker göra allt de kan för att han ska må bättre men inget verkar fungera.

Så en dag smiter Rowan till grannens gård. Rupert, pappan, hittar honom vid hästen Betsy. Hon, som annars är så envis och gärna vill bestämma, och den lille pojken verkar ha hittat varandra. Rupert märker att Rowan blir väldigt lugn av vara med Betsy, han börjar ta med honom på ridturer och sjunga ordramsor. På det sättet lär sig pojken alfabetet.

Pappan har också märkt att Rowan blev väldigt lugn när han var med under en ritual med en shaman. Finns det ett ställe som kombinerar shamaner och hästar? Ja, i Mongoliet! Det var tydligen där som hästarna först tämjdes. Och där finns mycket av den schamanistiska kulturen kvar.

Rupert rådfrågar Temple Gradin, en kvinna som själv har autism och som forskar i djurs beteende (jag har tidigare skrivit lite om henne - läs här!), hon tycker att det inte är fel att försöka. Rupert lyckas övertala sin fru och familjen reser iväg.

På häst beger sig de iväg till en helig sjö och till olika shamaner. Det går lite upp och ner, men Rowan gör flera framsteg. Till exempel får han får för första gången en kompis - en liten mongolisk pojke som är med på resan.
Bild från http://online.wsj.com

"Hästpojken" är en intressant bok. Den väcker mycket tankar! Jag kan nästan inte något om autism men det verkar ju uppenbarligen vara så att djur, natur och kanske också "andlighet" kan hjälpa Rowan! Jag har i och för sig läst andra som bloggat om boken som tror att det kan ha att göra med att föräldrarna bättre kunde hantera pojkens funktionshinder. Kanske hjälpte också tron på att det skulle bli bättre? Eller så kanske Rowan hade blivit bättre också hemma i USA? Kanske är det en kombination av alla dessa?

I boken står det att många kulturer världen över har eller haft shamaner, men att kulturen helt eller delvis utrotats, i Europa först av romarna, sedan av den kristna kyrkan. Men i till exempel Sápmi (samernas land), i Baltikum, Skottland och i Baskien lever kulturen kvar. Samerna kallar sin shaman för nåjd. Man kan läsa mer om shamanism i denna blogg. I Mongoliet försökte de kinesiska kommunisterna utrota kulturen, men de lyckades inte.

Som jag förstått det kan man säga att man ser naturen mer som en enhet i de så kallade "ursprungliga religionerna", där man har shamaner, till exempel den som finns bland aymara-indianerna i Bolivia, dit jag ska åka på torsdag 6/2. Allt har en ande, till exempel bergen.

Vad hade hänt om inte den schamanistiska kulturen i Sverige hade blivit så undanskuffad? 

Varför får vi inte lära oss mer om detta i skolan?

Bildkälla
Jag tror att djur kan hjälpa människor på olika sätt, nå till människor som är svåra att nå. I mitt arbete som vårdbiträde på ett servicehus för äldre märkte jag vilken skillnad en hund som var på besök med en anhörig kunde göra. Plötsligt fanns det liv i de gamla ögonen, något lekfullt, ett ljus.

Man såg tydligt att en del dementa personer gillade att vara med djuren. Jag tror att djur kan nå in i en människa som kan verka vara inne i sig själv. 

På samma sätt som hände med Rowan.

Det gäller säkert inte alla. För andra kan musik vara en väg in till personen. Det tror jag i alla fall.





I alla fall.

På torsdag bär det iväg. En två månaders resa i Bolivia, Sydamerika, med min klass på Billströmska folkhögskolan på Tjörn! Vi läser en kurs som heter "De ungas rätt" och som handlar om mänskliga rättigheter, globalisering, Latinamerika och där vi läser spanska, bland mycket annat. Vi fokuserar på barns och ungas rättigheter.

De första två veckorna ska vi vara i Sucre och studera spanska och göra studiebesök, vi kommer bo hemma hos familjer där. Därefter ska vi praktisera på olika ställen, med barn och ungdomar. Jag kommer att vara på Alalay, ett barnhem för gatubarn, utanför La Paz, tillsammans med två andra tjejer i min klass.

Den sista veckan får vi göra vad vi vill, resa runt om vi vill det. Jag kanske ska hälsa på mitt ena fadderbarn Brandy, som bor i Santa Cruz. Förhoppningsvis får jag också lära mig mer om shamanism i Bolivia.

Följ gärna klassens gemensamma reseblogg! Tur och retur med Dur