onsdag 5 februari 2014

På väg till Bolivias shamaner?



Jag har läst boken "Hästpojken" av Rupert Isaacson. Jag såg dokumentären på TV för några år sen och hittade boken på bokmässan i höstas.


Bildkälla
Det är något som inte stämmer med pojken Rowan, han får diagnosen autism. Rowan är inne sin lilla värld, bajsar och kissar på sig trots att han är över 5 år, har ångest och får kraftiga raseriutbrott. Föräldrarna försöker göra allt de kan för att han ska må bättre men inget verkar fungera.

Så en dag smiter Rowan till grannens gård. Rupert, pappan, hittar honom vid hästen Betsy. Hon, som annars är så envis och gärna vill bestämma, och den lille pojken verkar ha hittat varandra. Rupert märker att Rowan blir väldigt lugn av vara med Betsy, han börjar ta med honom på ridturer och sjunga ordramsor. På det sättet lär sig pojken alfabetet.

Pappan har också märkt att Rowan blev väldigt lugn när han var med under en ritual med en shaman. Finns det ett ställe som kombinerar shamaner och hästar? Ja, i Mongoliet! Det var tydligen där som hästarna först tämjdes. Och där finns mycket av den schamanistiska kulturen kvar.

Rupert rådfrågar Temple Gradin, en kvinna som själv har autism och som forskar i djurs beteende (jag har tidigare skrivit lite om henne - läs här!), hon tycker att det inte är fel att försöka. Rupert lyckas övertala sin fru och familjen reser iväg.

På häst beger sig de iväg till en helig sjö och till olika shamaner. Det går lite upp och ner, men Rowan gör flera framsteg. Till exempel får han får för första gången en kompis - en liten mongolisk pojke som är med på resan.
Bild från http://online.wsj.com

"Hästpojken" är en intressant bok. Den väcker mycket tankar! Jag kan nästan inte något om autism men det verkar ju uppenbarligen vara så att djur, natur och kanske också "andlighet" kan hjälpa Rowan! Jag har i och för sig läst andra som bloggat om boken som tror att det kan ha att göra med att föräldrarna bättre kunde hantera pojkens funktionshinder. Kanske hjälpte också tron på att det skulle bli bättre? Eller så kanske Rowan hade blivit bättre också hemma i USA? Kanske är det en kombination av alla dessa?

I boken står det att många kulturer världen över har eller haft shamaner, men att kulturen helt eller delvis utrotats, i Europa först av romarna, sedan av den kristna kyrkan. Men i till exempel Sápmi (samernas land), i Baltikum, Skottland och i Baskien lever kulturen kvar. Samerna kallar sin shaman för nåjd. Man kan läsa mer om shamanism i denna blogg. I Mongoliet försökte de kinesiska kommunisterna utrota kulturen, men de lyckades inte.

Som jag förstått det kan man säga att man ser naturen mer som en enhet i de så kallade "ursprungliga religionerna", där man har shamaner, till exempel den som finns bland aymara-indianerna i Bolivia, dit jag ska åka på torsdag 6/2. Allt har en ande, till exempel bergen.

Vad hade hänt om inte den schamanistiska kulturen i Sverige hade blivit så undanskuffad? 

Varför får vi inte lära oss mer om detta i skolan?

Bildkälla
Jag tror att djur kan hjälpa människor på olika sätt, nå till människor som är svåra att nå. I mitt arbete som vårdbiträde på ett servicehus för äldre märkte jag vilken skillnad en hund som var på besök med en anhörig kunde göra. Plötsligt fanns det liv i de gamla ögonen, något lekfullt, ett ljus.

Man såg tydligt att en del dementa personer gillade att vara med djuren. Jag tror att djur kan nå in i en människa som kan verka vara inne i sig själv. 

På samma sätt som hände med Rowan.

Det gäller säkert inte alla. För andra kan musik vara en väg in till personen. Det tror jag i alla fall.





I alla fall.

På torsdag bär det iväg. En två månaders resa i Bolivia, Sydamerika, med min klass på Billströmska folkhögskolan på Tjörn! Vi läser en kurs som heter "De ungas rätt" och som handlar om mänskliga rättigheter, globalisering, Latinamerika och där vi läser spanska, bland mycket annat. Vi fokuserar på barns och ungas rättigheter.

De första två veckorna ska vi vara i Sucre och studera spanska och göra studiebesök, vi kommer bo hemma hos familjer där. Därefter ska vi praktisera på olika ställen, med barn och ungdomar. Jag kommer att vara på Alalay, ett barnhem för gatubarn, utanför La Paz, tillsammans med två andra tjejer i min klass.

Den sista veckan får vi göra vad vi vill, resa runt om vi vill det. Jag kanske ska hälsa på mitt ena fadderbarn Brandy, som bor i Santa Cruz. Förhoppningsvis får jag också lära mig mer om shamanism i Bolivia.

Följ gärna klassens gemensamma reseblogg! Tur och retur med Dur