måndag 23 juni 2014

Nej, Jesus var inte svensk



Skrivet Midsommarafton 20/6:
 
 
 
Idag är det Midsommarafton! Hurra! Det är väl nåt av det svenskaste som finns?
Nja, jag hörde idag i TV4 att midsommarstången - den kommer från Tyskland!
Men potatisen då, som vi äter i Sverige så mycket av, allra mest kanske på våra svenska helgdagar - den är väl svensk? Nej nej nej, den kommer från Sydamerika. Och det var inte så länge sen vi fick hit den.
 
Köttbullar finns det en variant av i Spanien (albondigas). Kåldolmarna kommer från Turkiet. Pizzan är, tro det eller ej, inte heller svensk. Heller inte ketchupen, som väl av många anses som ett mycket viktigt livsmedel - jag tror den kommer från Kina från början!
En av de klassiska svenska sångerna vi sjunger när vi dansar kring stången (det gigantiska manliga könsorganet) kommer från en fransk marschmelodi.
 
Kyrkorna - det är väl ändå svenskt, kanske du tänker då? Nej, kristendomen kommer från judendomen och är besläktad med islam. Gamla och Nya Testamentet utspelade sig bl.a. i Egypten, Israel och Palestina. Och hör och häpna - Jesus var inte svensk, trots att han har ljust hår på en del bilder... Nej, han var en jude född i Betlehem!
 
Nej, Jesus var inte svensk.
Bild härifrån

Julgranen - den är väl ändå svensk? Den är tysk! Tomten med röda kläder och vitt skägg har CocaCola i USA skapat och risgrynen i gröten kommer faktiskt från Asien!

Men nu är det väl ändå så att vårt språk, svenskan, det är väl ändå svenskt? Faktiskt inte, det kommer ursprungligen, tror man, från Indien, liksom de allra flesta andra europeiska språk.
 
Vår matematik har araberna utvecklat. Den allra första civilisationen fanns i dagens Irak. Vår demokrati kommer från Grekland.
 
Många vanliga svenska ord, som "tjej", kommer från romernas språk romani och en massa andra språk som engelska, latin och franska. Inte heller det svenskaste av det svenskaste - ordet "lagom" - är särskilt unikt för vårt land. Det finns motsvarigheter till det ordet i andra språk.

Och Änglagård-filmerna som ju så bra visar den svenska kulturen, de är skapade av en britt.
 
Men vi då - vi svenskar - är inte vi svenska? Speciellt vi med blont hår och blå ögon? Nja... Vi kommer ju från Afrika, och vi har en gång varit svarta... Det tror jag i alla fall.

Jag kommer fira Svensk Midsommar! Jag kommer äta grillade majskolvar som faktiskt inte kommer från Sverige, potatis, kantarellost och jordgubbsjuice! Inte är jag mindre svensk för det! Inte heller Zlatan, Soran Ismail, Jimmie Åkesson, Carola eller Håkan Hellström!!!

Här kommer en gammal klassiker:
 

 

onsdag 11 juni 2014

Den gamla goda tiden


Sommaren 1994. Sverige tog brons i fotbolls-VM. Jag skulle fylla 10 år och det var den enda gången jag på allvar har varit intresserad av sport.

Min ena kompis var kär i Tomas Brolin, den andra i Martin Dahlin - eller var det i Henrik Larsson (han hade ju så fint hår)? Jag tänkte att jag får väl också vara kär i nån, så jag tog Kennet Andersson. Fast... jag var nog inte kär i honom på riktigt, jag var ju bara 9 år. 

Alla killarna de ju var så bra på fotboll, de sprang så fort. Ravelli var en jättebra målvakt tyckte vi. Ja, detta tyckte nog hela Sverige.  


Min första förälskelse? Visst är han fin?
Bild från Textappeal

Det var sommar. Det var sol. Vi dansade och sjöng. Jag kunde "När vi gräver guld i USA" utantill. Sommaren låg framför oss. Så många veckor, det var som en evighet...

Det var på den goda gamla tiden när man var ung och rask. Det var ingen match att cykla till Asksjön eller Ringsjön och bada.

Vi hade små kattungar hemma. Snälla tanter och farbröder runt om i trakterna ville gärna bjuda på glass. Sommarlovsmorgon med Hajk. Man åt "diskmedelsgodis" och godissvampar.
 
Alla barnen sprang genom vattenspridarna, alla barnen plockade "blommor" som de försökte sälja vid vägkanterna.

De visade "Lilla huset på prärien" på TV4 på eftermiddagarna. I Kooperativa sålde de leksaker (det kanske i och för sig inte våra föräldrar tyckte var lika kul...). Det fanns kalvar att stirra på och man fick en hel sockerdricka hos mormor.

Och så Liseberg! En gång om året åkte vi dit. Man ville ju bara springa runt, runt i hela parken och åka allt, fast mest kanske radiobilarna och rainbow. Äta lite sockervadd också nån gång. Jag drömde ibland att jag var på Liseberg, det var som om man var i himmelen. Försökte somna om och fortsätta drömma, men det fungerade inte...

Det var sommar. Det var sol. Vi dansade och sjöng. Jag skulle börja i 4:an till hösten, gå i Hajomskolan. Det kändes spännande och nervöst, men roligt också, tror jag.

Och så dessa födelsedagskalas, en massa barn som lekte på gräsmattorna - en del spelade fotboll - jämte fåren och alla andra varelser. Jag fick en kamera i present på min 10-årsdag, med ett knallrosa fodral. Jag var glad.

Sommaren 1994 - den gamla goda tiden!

 


lördag 7 juni 2014

Vart har mitt Sverige tagit vägen?


 
 
Efter att ha ägnat ett helt läsår åt att lära sig mer om mänskliga rättigheter, om hur vi i väst utnyttjat och fortfarande utnyttjar syd, efter att ha lärt sig mer om rasism i Latinamerika, pratat med människor med olika bakgrund och syn på saker och ting.

Efter en resa i syd med mycket fattigdom men även hopp komma hem till ett Sverige med fantastiska saker som bibliotek med massor av ord, så många ord i alla dessa böcker, att upptäcka det fantastiska
i att vi har hemtjänst och personlig assistans till de som behöver det.

Att komma hem till ett Sverige där ungefär en tiondel röstar fram ett rasistiskt parti
att vara med och bestämma i EU. Och ännu fler här hemma.

Att komma hem till ett Facebook där personer länkar hit och dit till Avpixlat, Fria Tider,
där personer sprider myter om tiggare.

Att komma hem till ett Sverige där Svenskarnas Parti får hålla ett demonstrationståg på 1:a maj,
där de får lov att informera i skolor.

Att komma hem till ett Sverige där en kristen miljöpartist får stå till svars för att han sjöng en psalm när rasister tågade utanför kyrkan.

Att komma hem till ett Sverige där den fantastiske, smarte och gode Jesper Odelberg,
som kämpar för allas rättigheter och mot rasism, blir så grovt utsatt på nätet för att han tar ställning.

Att komma hem till ett Sverige där man blir kallad extrem för att man röstar på fi.

Att komma hem till ett Sverige där man läser att en del anser
att "kommunisterna" (v, mp och fi och motsvarande)
är ett större hot i Sverige och Europa än de främlingsfientliga och de rasistiska partierna.
 
Att komma hem till ett Sverige och prata med en tjej i min ålder, med fyra barn, varav ett av dem har ett namn som betyder "honung". Att komma hem till ett Sverige och få reda på att en partiledare som sitter i riksdagen inte vill att fler människor från hennes land, Syrien, ska få komma hit.

 Att komma hem till ett Sverige där ett parti som uttalat sig mycket illa om funktionshindrade är det tredje största. Jag börjar lära känna en tjej som är just det. Hon är inte mindre värd än någon annan.

Att komma hem till ett sådant Sverige.
 
Det är inte lätt.

Det är svårt.

Det känns inte som mitt Sverige.
 
 
 
Vi kanske skulle lyssna lite mer på John Lennon, Laleh, Tage Danielsson, Astrid Lindgren
och andra kloka människor... Och till våra hjärtan.

söndag 1 juni 2014

Logdans

Skrivet 25/5 natten mellan lördag och söndag:



På väg hem från logdans på Solbacken. Arvingarna. Bugg.

Det var intressant.

"Det här var en mycket bättre låt än när jag dansade med din syster!"
"Okej."
...
"Du dansar mycket bättre än din syster!"
"Okej, tack."
......
"Vad jobbar du med?"
"Nej, jag har gått en folkhögskoleutbilding."
"Jaså, ska du bli lärare?"
"Nej, det var en kurs om mänskliga rättigheter, om Latinamerika, spanska. Vi var i Bolivia och arbetade med barn."
"Jaha. Är folk fattigare i Sydafrika än i Sydamerika."
"Jag vet inte."
"Inte jag heller!"
...
 "Var det fattigt i Afrika? Det finns väl mycket fattigt fattiga barn och sånt där?"
"Nej, alltså, jag var i Sydamerika, på ett dagis."
"Okej, vet du, vi har sånt där hemma i Laholm, sånt där när man hjälper folk i Afrika, vad heter det?"
"Jag vet inte."
...
 "Finns det mycket såna där knarkkarteller där?"
"Jag vet inte, tror det är mer i andra länder i Sydamerika."
"Så du såg aldrig nåt sånt?"
"Nej."
"Vilken tur!"
...
"Du är smart! Du vet, det handlar om matte att dansa. Du kan ju dansa. Ett två! Ett två!"

Det blev ingen mer dans.

Nu ska jag hem och läsa insändare i Markbladet.